Är det du säger till dig själv verkligen sant? Eller hör du någon annans röst?
Om du lyssnar på det du säger och vad du tänker, hur känns det? Vilka känslor skapar det i dig?
Spegelbild
Jag ger ett exempel. När jag ser mig i spegeln med den där gula tröjan som jag tyckte var fin när jag köpte. Men som egentligen är helt fel för mig, Vilka tankar tror du jag kommer ge till mig själv? Rätt troligt kommer jag tänka/säga, hur kunde du vara så dum att du köpte den där tröjan som du ser så hemsk ut i? Vilka känslor skapar det? Inga positiva. I stället skulle jag välja att tänka men oj vad fel det blev. Den går jag och byter imorgon och tar en färg som passar mig bättre.
Så är det verkligen sant det jag säger till mig själv i första läget? Nej! Det är bara inlärda beteenden som jag kan ändra. Jag kan själv välja hur jag förhåller mig till både det som är utom och inom mig. När jag kommer på mig själv att tänka något som inte gynnar mig, försöker jag genast att byta tanke till något mer gynnsamt som i exemplet ovan.
Är det dina sanningar?
Troligen inte! Vi matas med våra sanningar matas vi med upp till 6-7 års ålder. Om du fått veta att du inte ska ha på dig kläder som misspryder dig kommer det att bli din sanning som vuxen. Vilket innebär att du behöver mata sig själv med sanningar som är dina och att vara snäll mot dig själv.
För vem är du egentligen om du skalar bort alla sanningar du fick till dig som barn? Du kanske blev ”mutad” med glass för att du skulle bli snäll. Då har du ju lärt dig att när jag blir arg eller ledsen då ska jag äta glass, för då blir allting bra. Men det är väl inte sant? Blir det bättre av glass när vi är ledsna? Nää, det skapar mest troligt ännu mera nedstämdhet. Eller åtminstone en väldigt tillfällig uppmuntran. Då är det betydligt bättre att möta grundorsaken även om det kan vara jobbigt.
Att ständigt utvecklas
Men det är ju genom att jobba med att ändra våra beteenden som vi också växer och utvecklas. För att lyckas nå målet att bli viktstabil och att älska dig själv behöver du arbeta med dina tankar och faktiskt ta tag i det som ligger till grund för dina känslor och dina (o)vanor.
Felaktiga sanningar
Jag har alltid haft en sanning som visat sig inte vara sann och det är att jag trott att jag varit överviktig i hela mitt liv, även som barn. Vart den sanningen kommer ifrån vet jag inte. Men för ett tag sen såg jag ett kort på mig själv i fem-sex års åldern och jag var inte alls rund! Det innebär att jag verkligen behöver arbeta med min självbild och mata mig med sanningen att jag är normalviktig, att jag duger som jag är och att jag värd att älska mig själv som jag är.
Mina sanningar är inte alltid mina och det behöver jag bli medveten om för att kunna börja göra något åt det.
Genom att lyssna på vad jag säger och tänker om och till mig själv kan jag börja öppna upp min medvetenhet för vem jag är och börja skapa bilden om vem jag vill vara.
